Foto: Mikael Rutberg
Föreställning: Dags för besiktning
Av: Solja Krapu-Kallio och Ingela Wall
Medverkande: Solja Krapu-Kallio och Ingela Wall
Konstnärlig ledare: Mia Westin
Längd: 60 minuter
Dags för besiktning
Många är karaktärsdragen som sätts under luppen i Solja Krapus och Ingela Walls estradpoetiska föreställning Dags för besiktning. Den spionerande grannen, den instängda enstöringen, den resetokiga jetsetaren, den förvirrade kvinnan med bröstcancer. Ett helt galleri med mänskliga infallsvinklar, som i slutändan kanske bara är en och samma människa.
Det är i blandningen av vardagliga betraktelser och naggande, krypande ångest som poetduon försöker definiera de personliga attributen. I Dags för besiktning finns inga tydliga ramar, ingen kristallklar dramatisk kurva. Ändå är det mer än ordlekar som Krapu och Wall sysslar med på scenen i Bio Abelli. Föreställningen verkar som ett litet fönster in till de många färgstarka personligheter som spelas upp, där mycket är dolt i skeva vinklar.
På så sätt bildar duon en abstrakt dramaturgi, en berättelse som, enligt de själva, har en inkubationstid. Det dröjer dock inte länge innan orden och rörelserna börjar verka. För det mesta med en lekfull lättsamhet, där den enkla, inramade humorn snappar upp de många karaktärerna. Ibland kan känslorna döljas lite väl djupt, och ligga lite för hårt inbäddade i det uppsluppna uttrycket.
Men med en snygg tajming och en tydlig rytmik markeras svärtan obehindrat på scenen, och bakas in i de poetiska meningarnas successiva förändringar. Både Krapu och Wall porträtterar och personifierar den nästan folkhemska ångesten med små men effektfulla medel. Inga rörelser och inga ord lämnas åt slumpen, men känns heller inte krystade eller överanalyserade. De karaktärsdrag, eller snarare de primitiva känslor, som radas upp löper obehindrat mellan poeterna och föreställningens knappt märkbara momentskiften.
Häri ligger styrkan med Dags för besiktning, en enkel design med ett komplext tema. Här behövs varken genvägar eller omvägar för att förklara människorna, eller människan, som står på scenen. Bara en enkel, poetisk inramning och mycket inlevelse.
Text av Carl Ahlström