Om att vara poet

Det slasksnöar på Vasaplan i Umeå, det grönskar i den snabbt förbi-ilande försommaren på Mariehem, det är Norrland, det är Västerbotten, det är alltid någon årstid. Jag är hemma i Umeå fast jag är född i Kongingkangas, där Riksväg 4 drar genom Mellersta Finland. Uppvuxen i Keitele, där Blå Vägen drar genom Savolax.

Umeå ligger i korsningen mellan E4:an och Blå vägen. Har alltså inte kommit nån vart i livet.

Min stora idol och inspirationskälla var min pappa Eino Krapu vars dikter hade varmt allvar, drastisk humor, djup dramatik och människokännedom. Jag lärde mig att dikter ska ha rytm, att de ska läsas högt, att det är njutbart med dikter. Och att man får skratta.

Mina första dikter skrev jag på finska. Som femtonåring kom jag till Sverige och Umeå tillsammans med min storasyster som då var tjugo. Vi skrev och rimmade. Och snart bytte vi språk till svenska. Och rimmade till hjärta och smärta.

Efter nästan fyrtio år i Sverige, då jag hann med att vara lärare, poet, mamma och farmor var jag nära att glömma mitt modersmål. Jag talade knagglig och ålderdomlig finska - och berättade gamla vitsar. Då träffade jag mannen jag gifte mig med i Kuopio, Finland.

Genom min man, Pauli Kallio, har jag börjat lära mig finska igen så jag till och med vågar tävla i finska mästerskap i Poetry Slam!

Fem vanliga frågor

Var kommer du ifrån?

Jag föddes i Mellersta Finland, men mina föräldrar kom från Karelska Näset och Österbotten. I min barndom flyttade vi mycket och jag växte upp i Norra Savolax. Alltså är mina finska rötter lite överallt. I Sverige är Umeå min hemstad, alltså är jag norrlänning också, från Västerbotten. Numera är min andra hemstad Kuopio i Finland.

Varför flyttade du till Sverige?

Min storasyster som är fem år äldre än jag flyttade till Umeå för att studera, och jag följde med henne för att börja gymnasiet. På den vägen är det.

Vilket är ditt starkaste språk?

Som poet och författare är svenskan mitt främsta språk. Under de senaste åren har jag återigen blivit bra på mitt modersmål, men ännu behöver jag arbeta med det för att hitta mitt eget uttryck på finska.

Varifrån får du din inspiration?

Jag får min inspiration från vardagslivet och människorna. Jag lyssnar mycket, tjuvlyssnar också gärna, och iakttar saker som händer omkring mig, lägger märke till detaljer, hur saker känns och luktar. Det händer att jag antecknar det jag upplevt, men ofta blir saker bara kvar någonstans i bakhuvudet och hoppar fram när jag till exempel skriver dialog i en berättelse.

Varför skriver du?

Jag älskar att berätta en historia. Och det går inte att berätta utan att man samtidigt säger någonting om sitt sätt att se på världen. Det händer att jag först efterhand tittar på en text och ser vad jag egentligen har sagt. Jag hoppas att jag förmedlar en positiv livssyn, optimism mitt i allt som kan vara jobbigt och svårt. Komedi i tragedin.